Jag vill bara hälsa mina kolleger på brukarföreingen ni Slakthus-området !! Jag har nämligen varit hemma i en krashlandning som heter duga. Jag känner mej lite halvstressad för jag skriver på en ,tillfälligt lånad dator. För min dator har ju naturligtvis följt samma spår som jag d.v.s krashat . Det behövs bara lite däligt dos på stan (det är inte ens amfetamin längre). Sen är man ju så dum att  man tror på folk fortfarande, så jag lånade ut lite för ett par hundra spänn, med försäkran om att det skulle jag få dagen efter . För jag behövde dom pengarna till att handla ny "medicin". Vilket jag inte fick för än 4 dagarsenare .Och all den energi jag la ner på att få tillbaka dom ? Ja ! Det säger ju sig själv att den negativa känslan det blev av det där. Vi säger att det heter transformateras till något mera positivt sannerligen !! Just då fanns det bra ( i förra veckan alltså ) grejer .

En del av det som gör oss till människor och inte till djur är att vi har behov av att behålla en stor del av oss själva såsom intimitet, toalettbesök, hygien mm.Om vi delar det med andra som vi inte självmant valt blir vi kränkta och känner oss avklädda en sorts psykisk misshandel.

Hunden är människans bäste vän och tom hundar vid sina intima rastningar kan titta uppgivet & lite skamset när de utför sina behov även fast ägaren som är dennes bäste vän håller i kopplet och ser "tittar på"varav ägaren därför tittar bort för att underlätta för hunden.

 Sandra vid Dalarnas Brukarförening blev igår bestulen på sin mobiltelefon. Vilket medför att vi här lägger ut ett nytt telefonnummer att gälla tills vidare om man behöver kontakt:

0761 71 52 59

/red

Hej !

 Vi vet vem du är som tagit Sandras nya nokia 300 mobiltelefdon genom att gå in i bostaden, lämna tillbaka mobilen omgående du var den ende som kom förbi den dagen.

Synd för ditt bästa om du inte gör det då du isåfall aldrig mer får sätta din fot i våra lokaler, trodde du var en vän till oss. Förjävligt

Nu går det bara att ringa till ordf.Sandra Norberg  På telnr .076.1717867.

Hej alla kära vänner, media, personal mfl som läser på SBF!

Känner behov av att skriva att sen vi  öppnade Dalarnas Brukarförening för ca 5månader sedan har det hänt mycket positivt men har varit slitsamt arbete bakom. Det som känns viktigast att berätta om är det som hänt inne på kliniken med en tanke bakom att andra kliniker runtom i Sverige tar efter. Idag kan  jag känna  att Faluns klinik börjar bli ledande på många olika sätt trots dess lilla storlek på enbart ca 50stycken patienter som har substitutionsbehandling.

Det kom ett brev från en mor och mormor som kämpat både för att dottern och sonsonen ska få den vård och behandling som de enligt alla våra lagar och regler har rätt till. Den som noga läser igenom nedanstående förstår hur anhöriga drabbas av vad ingen kan påstå är annat än maktmissbruk. Förutom att sociala myndigheter ofta bryter emot vad som gäller saknas hänsyn till de människor de borde stödja och respektera, men vars liv de försvårar (ödelägger kanske är ett sannare ord). Våra ansvariga har ett standardsvar och det är att ”de får inte lägga sig i enskilda ärenden”. Det vore nog bra om de gjorde det för där finns konsekvenserna av deras beslut.

Efter jag varit och hämtat mina subutex på metadonkliniken i Lund i går, träffade jag en annan kvinna som också har subutex sedan länge. Hon hade fått barn för ett tag sedan. Det gick bra för henne, men hon mådde dåligt och hade ångest för urinproven. För ett tag sedan hade ett prov visat positivt på cannabis, men verifieringen av provet visade att det var fel. Man straffas när det första provet felaktigt visar positivt. När detta visar sig felaktigt kompenserar det knappast den oro och straff som inledande provet gav upphov till för den drabbade. Kvinnan jag mötte mådde ständigt dåligt av pressen från att urinproverna kan visa fel. Hon hade mardrömmar och ångest av detta. Jag känner igen mig med att ständigt vara orolig för urinprovernas statistiska felmarginal ska drabba en. För henne var det ju ännu värre, eftersom hon hela tiden riskerade att bli av med sitt barn.

Var på metadonmottagningen idag o träffade en medpatient som gått där i 14 år. Han hade drabbats av en fruktansvärd händelse, sonen låg i koma efter mc olycka. Sonen höll på att vakna upp, gjorde det successivt, och än så länge kunde de se att han reagerade på sitt barns röst, men mycket mer var det inte.

Eftersom han alldeles nyligen svävat mellan liv och död är detta ändå glädjebud för pappan; min medpatient alltså. Vi kan kalla honom Per. Per hade inte vågat åka upp tidigare (sonen bor i Medelpad) just därför att man inte visste om pojken skulle överleva. Tanken att kanske stå vid hans dödsbädd var övermäktig och otänkbar.

Dessutom hade Per tagit sig ett återfall, men var nu ren. För mig berättar han hur dåligt samvete han har över att han knarkat istället för att sitta hos sitt barn som svävar mellan liv och död. Om hur han skäms.

Efter dagens smärre efterforskningar.

Påtvingade drogtester i skolor - Inte OK. Fascineras något över hur en skolkurator kan ställa frågan om det är ok att tolka vägran att lämna urinprov som ett postitivt svar och således stänga av eleven enligt gymnasieförordningen. Anser skolan det finnas misstankar om att en elev brukar droger, måste föräldrarna informeras och därefter polisen eller Socialtjänsten. Intigritetsskyddet som ligger under Regeringsformen 2 kap § 6 innebär bland annat att medborgarna ska skyddas från påtvingat kroppsligt ingrepp.

Nässjö kommun har valt att gå emot detta trots Skolinspektionens beslut. Detta är alltså inga nyheter utan skedde våren 2010.
http://www.skolinspektionen.se/sv/Anmalningar/Nyheter-Anmalningar/Skolinspektionen-kritiserar-drogtester-i-Nassjo/