Grattis Berne, till hedersomnämnandet!! Medans tiden är ur led ,och allting verkar löpa amok . Det sjuder, mullrar och kokas ihop ,så inget längre ligger riktigt och rätt. Med jobbet du har lagt ner för att få oss att stå ihop som grupp, ligger grunden för en framtida förhoppning om möjligheten att skapa ett anständigt liv, och vidare kliv i utveckling... Grattis igen! Mvh Kenta SBf

Det är svårt att glida in , och låta sig kraschas till att bli medicinfri inför en ny utr adhd. Jag har ju självmedicinerat mej i 33 år av mitt liv , Och tacka fan för det !! Jag är ju fortfarande vid liv , vilket jag inte skulle ha varit ,om jag inte hade ramlat och famlat omkring . Och hittade doset som lät mej att "alltid "landa på fötterna . Och det där alltid gäller lika starkt nu som då  .. Vem vill inte ha lite "sorterat i hjärn-balken . Lite paradoxalt för dom som anser att uteslutande att "KNArk DÖDAR. ? Min uppfattning ,efter att man pratar med folk . Att det är ganska många som har känt och känner samma sak som jag gör .. Det är väl lite bättre idag? Att vi säger mer hur vi mår ? Hoppas jag , men jag vet ju att många människor inte har så lätt att uttrycka ? Eller jag vill ändra det där till att alla människor har svårt att få ner och ut i ord ,det man känner in ut i en själv .

Sveriges Radio Studio Ett tog i förra veckan upp sk läckage från substitutionsprogrammen. Socialstyrelsen vill nu kontrollera var det hamnar.

Stockholm Brukarförening ordförande Christina Paulsrud medverkar i reportaget. 

Lyssna nedanför. 

PRESSMEDDELANDE 14 maj 2012

Svenska Brukarföreningens brukarvänspris 2012 delades ut idag i Landstingssalen, Stockholm

Årets brukarvänspris går till Alec Carlberg, eldsjäl inom klientrörelsen

Priset delades ut idag i samband med Svenska Brukarföreningens årliga seminarium 14 maj i Stockholm.

Man planerar att halvera den enda kuratorstjänsten vid de tre sprutbytesprogramen i Skåne. Tjänsten finns vid Malmös sprutbyte och efter vad vi förstått så går Magnus Andersson, uppskattad kurator, i pension. Därefter planerar man dra in halva tjänsten, något vi tycker är mycket synd. Kuratorstjänsten är en tillgång då det visar att "bytena" kan bestå av mer än bara just byten till rena verktyg. För de människor som behöver hjälp med diverse saker är kuratorn en tillgång - det kan vara så enkla saker som att någon lyssnar och är medmänniska. Man finns och kan hjälpa till när någon så önskar, utan en massa pekpinnar el fördömmande.

Igår var jag på Brukardelegationens möte, Socialdepartementet. Mot slutet av mötet presenterade två av de närvarande föreningarna (en klientorganisation som bl a säljer boende till stadens socialtjänst samt en nykterhetsorganisation med socialpolitiska ambitioner) ett ”hemarbete” de fått inför ett kommande seminarium. Det handlade om brukarråd och brukarrevision.

De inledde med att bl a redovisa något de upplevde som problematiskt; nämligen ”föreningsegoism” på området brukarrepresentation. Det var inte svårt att förstå adressen.

Brukarföreningen har länge och envetet, och för det mesta absurt nog i opposition mot de sk ”brukarrepresentanterna” (dvs nykterhetsorganisationer, föreningar som säljer behandlingar, klientorganisationer, frireligiösa organisationer) hävdat även att även brukarna av tjänster på beroendevårdsarenan har rätt att representeras av företrädare med någon form av mandat.

I SBF gör vi ingen skillnad på dem som använder narkotika köpt på den illegala marknaden vs de som får det utskrivet av läkare. Vi använder begreppet narkoman i båda fallen (eller knarkare för den som så vill).

Vi ser inte att det är något skillnad på beroendet utan att skillnaden ligger i hur man får det narkotiska preparat man är beroende av. Anledningen till att man som underhållspatient lever ett annat, laglydigt och produktivare liv sitter ju inte i själva preparatet (dvs att själva metadonet gör mig laglydig, heroin gör mig kriminell) utan i det faktum att jag inte längre måste begå brott och genom den livsföringen exkludera mig från det vanliga samhället.

Ordet narkoman betyder; Människa som använder narkotika (regelbundet). Medicin ÄR ofta narkotika så vi ser ingen motsättning eller självklar skiljelinje mellan dem.

En person som dagligen tar morfin mot smärta är narkoman OCH patient, detsamma gäller oss i substitutionsvården.

Jag fick lite respons på mitt föregående inlägg främst varför jag utsätter mig för det extrema fysiska och psykiska lidandet som i alla fall jag går igenom, varför tar jag inte bara det som jag vet gör mig glad och produktiv? Det är en viktig fråga som jag inte har något rakt svar på. Jag är fortfarande en ganska så yrkesskadad politiker och är van att enbart skriva torftiga byråkratiska debattartiklar och hålla stenhårt på integriteten, därför är det här en ganska så stor utmaning för mig att skriva mer mänskligt och personligt. Därav blir det inte alltid en röd tråd i mina inlägg, jag bara skriver det som dyker upp i huvudet och bryr mig inte om att ens rätta till några småfel i texterna.

Det har under åren vuxit sig fram en drivande önskan om att starta projekt; REVOLUTION.

Jag vill hitta ett sätt, ett forum där jag får stå framför läkare, psykiatriker, skötare, vårdpersonal inom beroendevården och smärtenheter, kriminalvården, och kanske till och med försäkringskassans förtroendeläkare.

Ambitionen är att öppna sinnen och tömma minnen, då menar jag förlegade kunskaper erhållna från böcker skrivna av välmående akademiker.

Jag vill förmedla vikten av att trots budgetar, paragrfer och personalens egna avtrubbade känslor så är vi inte våra diagnoser, sjukdomar eller missbruk. Vi är individer som när berörd personal lägger ifrån sig journaler, akter och går hem för dagen, lever vi kvar i texternas beskrivningar varje dag, timme, minut och dygn.

Tre veckor av sömnbrist sätter sina spår, inte minst när det kommer till motivationen att få något utfört. Har stundom känt mig som en mörbultad disorienterad zombie. Haft några trevliga dagar, främst i goda vänners sällskap men utöver det har det varit en ren och skär plåga. Jag vet ärligt talat inte hur jag lyckats hålla mig så här länge, känns som jag är inspärrad i mitt egna mentala fängelse på något oförklarligt sätt.