Var på metadonmottagningen idag o träffade en medpatient som gått där i 14 år. Han hade drabbats av en fruktansvärd händelse, sonen låg i koma efter mc olycka. Sonen höll på att vakna upp, gjorde det successivt, och än så länge kunde de se att han reagerade på sitt barns röst, men mycket mer var det inte.

Eftersom han alldeles nyligen svävat mellan liv och död är detta ändå glädjebud för pappan; min medpatient alltså. Vi kan kalla honom Per. Per hade inte vågat åka upp tidigare (sonen bor i Medelpad) just därför att man inte visste om pojken skulle överleva. Tanken att kanske stå vid hans dödsbädd var övermäktig och otänkbar.

Dessutom hade Per tagit sig ett återfall, men var nu ren. För mig berättar han hur dåligt samvete han har över att han knarkat istället för att sitta hos sitt barn som svävar mellan liv och död. Om hur han skäms.

Den 19 och 20 dec bjöd Sthlms BF på sitt traditionella julbord; det har vi gjort varje år sedan föreningen fick en lokal, och det var två roliga, jobbiga och välbesökta dagar.

Sammanlagt 150 personer kom hit och lät sig smaka av sill, lax, janssons frestelse, prinskorv, köttbullar, skinka, rökt julkorv, pateer och annat som hör ett julbord till.
 
Våra grannar, SEASAM FOOD bekostade allt som kom från chark, fisk och mejeri.

Vi hoppas att alla våra besökare hade det bra, och fick en riktigt God Jul måltid – och att det lilla fåtal som olovligen ibland tar sig in i grannporten - erinrar sig varifrån maten kom.
 
GOD JUL alla brukare och hjärtligt tack till SEASAM FOOD!
 
Christina Paulsrud, ordf

Hej!

Vår förening startade en gång i tiden därför att vi var så in i--- trötta på att människor utan egen erfarenhet definierade vilka vi var, varför vi gjorde si eller så och vad vi behövde. Med detta i åtanke undviker vi att sätta ”stämplar” som tex sjuk eller tillstånd på vårt medlemskollektiv. I vår förening ryms människor som uppfattar sitt bruk som ett självvalt beteende likväl som de som upplever det som en sjukdom. Vi låter den enskilde själv definiera vad beroendet är i just hans/hennes fall.

Sthlms Bf har en lokal i Slakthusområdet där några av samhällets mest marginaliserade medlemmar är välkomna; oavsett vilket ”tillstånd” de befinner sig i.

Tjugo meter från lokalen ligger södra Sthlms största socialtjänst; Enskede, Årsta, Vantör, som har ett stort antal dagliga besökare –ofta av samma målgrupp. I Slakthusområdet har enskilda näringsidkare drabbats av stölder och ovälkomna besök av narkomaner som injicerat på deras toaletter, i omkl rum etc. Vart vänder man sig med klagomålen då detta händer? Ja, inte till stadsdelsförvaltningen.

Min onsdag i förra veckan var sorglig. En fd medarbetare hälsade på i Globen, tilltufsad, med infekterade stickmärken på händerna och gråten i halsen. Han förlorade sin plats i metadonprogrammet för ett tag sedan, spärrtiden var nu ute och han trodde såklart att det bara var att ansöka igen för att få göra ett nytt försök. Men ingenting får vara enkelt för oss, eller hur? Han och hans fru hade skrivits ut (som så många andra) pga problem med benz. Nu krävde hans lokala mottagning att innan de tänkte behandla hans ansökan skulle han gå i ett par månader och lämna u-prov, neg på benz. Något som för honom kändes helt oöverstigligt långt och omöjligt, därav gråten. Han berättade i enrum för mig att frun började bli så desperat av alla avtändningar och abstinenta dagar att hon mer eller mindre var på väg upp till stritan. –“Vad ska jag göra?Jag klarar inte att drifta ihop pengar åt oss ett par månader till?

På SBFs hemsida har det rasat ett meningsutbyte rörande uttalanden av bloggaren Magnus Callmyr; det började med att han i tidningen accent sade sig vilja starta en förening för narkomaner i missbruk, på väg ut ur missbruk och i behandling (ber om ursäkt ifall jag inte minns ordagrant) därför att den föreningen FANNS INTE i Sverige.

Vidare efterlyste han arrangemang och uppmärksamhet kring den 21 juli, internationella brukardagen.SBFare med ordf Stålekrantz i täten gick i polemik här på sidan, påpekade att vi, dvs SBF, visst finns , samt konstaterade att det är en vanlig teknik om man vill förminska något/någon; man tiger ihjäl det. Då övergick Callmyr till att attackera Stålekrantz ordförandeskap, insinuerade att medlemmarna förmodligen inte stod bakom honom etc etc.

Vi hamnar ofta i konflikt med de andra deltagarma i olika brukarråd, helt enkelt för att vi ifrågasätter hur de kan representera brukare.

Till ex, i Soc styrelsens brukarråd avs beroendevård sitter frälsningsarmen och FMN bl många andra som brukarrepresentanter. Vilka beroendevårdspatienter representerar de? Inte en enda skulle jag vilja säga.

Hög tid nu att Brukarfäörening definieras som begrepp. Om brukare bara är ”ngn som nyttjar kommunal/statlig service (Gunborg Brändström, SKL) så räcker det med att åka buss för att kalla sig brukare. Lite tightare än så ska väl gränserna dras…

Handlar brukarrådet om beroendevård, ska brukar-representanterna representera brukarföreningar på området beroendevård. En brukarförening är en BRUKARSTYRD förening;dvs styrelsen består av brukare.

Nu har upplevelsen av minnesdagen “satt” sig och det finns några saker kvar jag gärna vill kommentera; Till att börja med tacka Johan Sandström och Classe, mina arbetskompisar i Globen, som skötte mycket av förarbetet; kontakten med Södermalms SDF – det är i samarbete med dem vi planterar brukarnas minnesträd – utskick av inbjudningar, inköp av sådant vi behövde under dagen, mat, dryck, inte minst det symboliska “trädet” (hoppas att alla har förstått att det ska planteras ett riktigt träd, i september, för det är på hösten man gör trädplanteringar om man vill att de ska överleva), som försökte tänka på allt vi “brukar glömma”, serveringsbord och strömkablar t ex mm mm. Göran Westvall som ordnade så att vi kunde hyra en ljudanläggning, anpassad till behoven, men som pga sitt vanliga arbete tyvärr inte kunde närvara under manifestationen. Lotta Forsberg som ställde upp och skjutsade oss med sin egen bil.

Kontakt: christina.paulsrud@brukarforeningen.se
Text uppdaterad: 2011-07-22 11:54