Jag startade Interferonbehandling i slutet av november och var förberedd på oavbruten plåga; i värsta fall årslång. Så blev det inte.

Behandlingen består av en interferoninjektion i veckan (typ fylld insulinpenna) som man ombesörjer själv, och Ribavirinkapslar morgon och kväll.

Första injektionen var jobbig. Efter tre dygn värkte lederna fortfarande, och jag låg nerbäddad med skallrande tänder i feberfrossa. Men det gav med sig. Paracetamol hävde influensasymptomen bra, och injektion nr två var inte alls lika jobbig – injektion tre gick spårlöst förbi. Idag besväras jag bara av en monumental trötthet! 24 tim per dygn.

Nu verkar det som om vi till slut får ett sprutbytesprogram i Stockholm och det är Inte en dag för tidigt, för många kommer det däremot alltför sent...

Vi får hoppas att man genomför det på ett brukarvänligt sätt, att det inte blir så komplicerat och fullt av villkor utan att man kan möta beroendesjuka på deras egna nivå.

- Är det rena sprutor du behöver är det vad du ska få, vill du testa dig samtidigt? Fint! Då ska du få göra det. Villl du länkas vidare till beroendevården? Javisst, det står vi till tjänst med.

Om man gör det på det viset tror jag det kan fungera. Oron finns dock att man i sedvanlig svensk narkomanvårdsstil ska börja sätta en massa villkor för sprutbytet som klienten måste underkasta sig.
En drös oönskade insatser för att få tillgång till det man behöver.

Vi i Stockholms Brukarförening kan bara instämma i motiveringen till årets Brukarvänspristagare! Ett jättebra val! Kriminaliseringen ger motståndarna till sprutbyte argument; ”ska staten dela ut brottsverktyg” och skapar behandlingsprogram med repressiv, nolltolerant inställning. Istället för att se ett återfall som ett symtom på beroendet, det man söker hjälp för, samt ett naturligt inslag i rehabiliteringsprocessen bestraffar man det genom att ta ifrån den behövande hjälpen.Kriminaliseringen kostar våra vänner livet, för det är den yttersta konsekvensen om man kvarhålls i ett heroinanvändande (63 ggr överdödlighet jmf med normalsvensken). Att se hur någon tar ställning tvärs emot den politiskt korrekta och oppurtunistiska concensus som har rått i de knarkpolitiska talibanfästena här i landet; och faktiskt backar upp en så avskydd och illa sedd grupp som oss narkomaner är fantastiskt inspirerande och inte minst imponerande! En värdig pristagarkvartett! Go girls!

Christina Paulsrud, ordf. Sthlms Brukarförening