Man planerar att halvera den enda kuratorstjänsten vid de tre sprutbytesprogramen i Skåne. Tjänsten finns vid Malmös sprutbyte och efter vad vi förstått så går Magnus Andersson, uppskattad kurator, i pension. Därefter planerar man dra in halva tjänsten, något vi tycker är mycket synd. Kuratorstjänsten är en tillgång då det visar att "bytena" kan bestå av mer än bara just byten till rena verktyg. För de människor som behöver hjälp med diverse saker är kuratorn en tillgång - det kan vara så enkla saker som att någon lyssnar och är medmänniska. Man finns och kan hjälpa till när någon så önskar, utan en massa pekpinnar el fördömmande.

Det pågår f.n ett slags kuppförsök på Skånes Brukarförening. Det har bildats en FB - grupp som tydligen kallar sig " Skånes - Brukares - Förening - Helsingborg - Lund - Malmö - Trelleborg - Kristianstad"

Tiden kring jul brukar vara en besvärlig tid för många, det händer tråkiga saker mest varje år. En del narkoanvändare är hemlösa, anhöriga bryter ibland med den som har ett narkotikabruk, ibland är det av olika anledningar tvärtom. Det kan bero på en massa olika saker att just julen är jobbig. Det är en uppskruvad tid för många.

Det som är mest tråkigt är när man nås av beskedet att någon dött av en överdos - det händer tyvärr så gott som varje jul. Ofta är det personer som tidigare varit inne i en underhållsbehandling men av någon märklig anledning kastats ut. Vet ej hur det ligger till i just detta fall - men det brukar vara de vanliga missriktade anledningarna, personen ifråga har uppvisat symptom på det man sökte substitution för i första läget  eller har "ågren" o mår allmänt taskigt och då använt benzo för att stilla nerverna.

Region Skånes politiska femklöver vill utreda möjligheten till ett vårdval inom beroendevården.

En intervju med Micke Johansson, ordförande i Skånes Brukarförening, kommer att visas senare i kväll på Sydnytt.

Hej vänner!

Vill uppmärksamma en "miniserie" i Sydsvenskan/Skåne om hur cirkusen med att få ett ordentligt boende kan se ut om man är brukare. Petra, som den första artikeln handlar om har också underhållsbehandling  och har bott i tillfälliga lägenheter i flera år med allt vad det innebär av otrygghet. 

Skånes Brukarförening var i tis, den 15/11 på " Nationell baskurs - riskbruk, missbruk o beroende" i Karlskrona. Nationell baskurs är en 4-dagars kurs som arrangeras av SKL inom ramen för "Kunskap till praktik" som genomförs för att utveckla missbruks o beroendevård inom länen. http://kunskaptillpraktik.skl.se/kunskap_till_praktik_fortbildningar_1/arbetsmaterial_for_nationella_baskursen_1

Skånes Brukarförening var på besök på en privat liten öppenvårdsmottagning med substitution i torsdags 3/11, BeFem i Malmö. Naturligtvis är det svårt att få en bild av verksamheten genom ett eftermiddagsbesök, med det verkade seriöst och vi blev väl mötta med fika o s v. Vi satte oss ner med personal och några brukare för ett samtal/en diskussion om allt mellan himmel o jord som rör just underhållsbehandlingen. Det kan ju vara svårt för brukarna att säga sin ärliga mening om personal sitter med, men vi fick inte det intrycket här.

Kvinna i femtioårs åldern drabbas av sjukdom, kan inte ta sig till kliniken för att hämta sitt buprenorfin. Ligger i hemmet, ringer kliniken om dem möjligtvis på något sätt skulle kunna hjälpa henne. Känner sig maktlös. Kliniken vägrar detta - säger att antingen får hon ta sig in till kliniken(som ligger ca 5-6 mil från hemmet) eller så får hon låta bli att ta sin medicin.

Kvinnan har drabbats av en tillfällig sjukdom som gör det omöjligt för henne att ta sig upp och ut. Är sängliggande. Får klara sig närmare tre veckor utan sin buprenorfin, skrivs ut från kliniken. När sjukdomstiden är slut s a s, är över, skrivs hon in på kliniken/substitutionen igen.

Legat hemma hela perioden(några veckor) med förutom sjukdom en ganska svår abstinens. Kunde helt enkelt inte ta sig ut/upp från sängen.

Studio Ett sände i måndags ett inslag om subutexprogrammet på St:Lars. Det handlade om 32-åriga Zonny Lavén som plötsligt stängdes av från programmet efter två och ett halvt år. Detta efter endast 1 orent pissprov utav 500.

Kommentar: Man säger från klinikhåll att ingen blir utskriven omgående, o det är ju bra/så bör det väl vara. Man undrar lite vad man menar från klinikhåll med ”ingen blir utskriven omgående, det skickas till ackrediterat labb. O det är givetvis bra, men skulle det visa på ett positivt resultat o personen blir utkastad – det måste man väl säga är just ”omgående”!? Man hoppas att det INTE är så, det känns märkligt att folk blir utkastade efter 500 rena prov. Ingen annan patgrupp som får besvär p g a sin livsföring- övervikt, rökare, diabetiker -”straffas” lika hårt o blir av med sin ”medicin/substitution”, det prep som förbättrar situationen för den individuelle.

Man säger också att vissa brukare efterfrågar en hårdare kontroll, att det skulle medverka till att hjälpa dem, det är också bra – för just den individ som efterfrågar det! Skåne brukarförening har talat med väldigt många på Subutexprogrammet i Lund. Frågat om vad dom tycker om detta, vad deras kamrater tycker el om dom hört talas om någon som vill ha detta. Ingen vi talat med säger sig vilja ha det så eller har hört talas om någon som tycker det är bra. Det kan handla om att ” som man frågar får man svar”, det gäller då givetvis Skåne Bf som kliniken. Det har tidigare alltid funnits en rädsla att uttrycka sina åsikter öppet. Om det ligger till så just här vet vi dock inte. Skulle det göra det så är det ganska illa.

”Brukaren” i radioinslaget har slutat arbeta, träffar inte sin dotter längre, anhöriga är troligtvis väldigt oroliga nu( får man förmoda) och det är/kan förmodligen vara bara en tidsfråga innan användandet går igång(vi hör ex på det) han måste vända sig till den ”illegala marknaden” för att hålla abstinens stången, kriminalitet m m – vari ligger vinsten med att skriva ut honom? Man verkar heller inte riktigt inse(el man bryr sig inte, signaler viktigare?) vad som kan ske, med överdoser, räkningar blir ej betalda, bostad kan försvinna m m. Överdödligheten är kraftigt höjd, jag har många kamrater som inte lever längre. Är det inte bättre att försöka minimera skadorna, både för individ och i förlängningen samfundet. Staten ska givetvis inte stå för fiolerna – att man inte brukar sin medicin/köper av varandra är inte bra, men det blir ju tyvärr ofta så. Kanske har man själv del i detta genom utskrivningar o s v. Det går heller inte att kontrollera på ett bra sätt, ingen bryr sig heller om alla andra i samfundet som slarvar med sina mediciner.

Man säger ”vi är inte långsinta, han är välkommen tillbaka om tre mån??” – märkligt uttalande från en vårdinstitution. På tre mån kan väldigt mycket olyckliga saker hända. Det verkar viktigare att sända ”de berömda signalerna” än att ge human och bästa tänkbara stöd och hjälp åt en narkotikaberoende människa.