C. söker ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Det avslås med motiveringen att han inte står till arbetsmarknadens förfogande. Han kan nämligen inte registrera sig på arbetsförmedlingen innan han har ett halvt år av total drogfrihet bakom sig, hur han ska överleva dessa sex månader är inte socialtjänstens problem anser man på Lidingö. Men det är väl just vad det är? När samhällets trygghetssystem inte täcker upp, arbetsmarknadsförsäkringar o dyl., det är väl precis då socialtjänsten SKA träda in? C. överklagar (via sin soc.mottagning) till länsrätten som ofattbart ger Socialtjänsten rätt. Men det är något lurt; minst 4 avslag har C. överklagat (okt 06 – mars 07) och bara 2 domar har han delgivits.  

Sommaren 2007 börjar C praktisera 2 dagar i veckan hos oss på Brukarföreningen. Det går bra, vi trivs med C och vice versa. Efter några veckor höjs det röster från ekonomihandläggaren att han bör utöka praktiken med fler dagar. C samt metadonteamet försöker förklara för socialtjänstens personal att det är en lång process att rehabiliteras ut ur heroinberoendet. Upp till fem år skriver Socialstyrelsen i sin Handbok vid Underhållsbehandling är en rimlig tid innan man kan förvänta sig en fullt ut arbetsför klient.  

Efter en tid återfaller C på så sätt att han har ett tidsbegränsat intag av benzodiazepiner. Då dras allt understöd in med motiveringen att ”han är inne i ett missbruk”. I Lidingö nyktrar man till i halvårsintervaller. Att teamet anser att behandlingen och rehabiliteringen fortskrider på ett bra sätt, det bryr sig inte C:s nyutexaminerade socialsekreterare om. Alla urinprover är negativa – trots det ”är han inne i ett missbruk”.  

Nu ser C ingen annan råd än att han nekar Socialtjänsten fri tillgång till sekretessbelagda uppgifter. De används ju enbart för att försämra för honom. Han kräver av sjukvården att de, innan de lämnar ut upplysningar till soc, ska kolla med honom att det är ok. 

Då kommer dråpslaget. Nu vägrar Lidingö kommun t o m att betala C.s Metadon. Det är det enda som finns mellan honom och kriminalitet, överdoser, och utslagning. Lite tillspetsat kan man säga att de dömer honom till döden – medellivslängden för en aktiv heroinist är 33 år, 

På Metadonmottagningen som har mångårig erfarenhet av att arbeta med socialtjänstens klienter har de aldrig sett på maken! I Stockholms Brukarförening instämmer vi. C är inte unik på något sätt. Hans beroende och rehabilitering följer ganska bra en genomsnittlig metadonpatients väg tillbaka till livet.

Vad som sticker ut är en socialtjänst som är TOTALT ointresserad av att vara honom till hjälp!  

IDAG, 12 juni PÅ MORGONEN KASTAR CONNY SIG FRAMFÖR TUNNELBANAN, HAN TOG SITT LIV I REN DESPERATION. HARM REDUCTION SAVES LIVES!