Hej vänner, har tidigare skrivit en del här angående min HepC behandling med interferon. Själva behandlingen pågick mellan Oktober '09 till slutet av Augusti '10, en "normal" 48veckors behandling. Hur lång tid som krävs är lite olika från person till person, det är beroende på vilken virustyp det gäller men också på hur väl man svarar på behandlingen. Jag hade själv en relativt jobbig behandlingstid, tyckte rentav det var mycket tungt, men detta är individuellt och kan skilja ganska mycket från person till person. Vet man med sig att man ligger åt det depressiva hållet är det möjligt att detta kan förstärkas av medicinerna man tar. Tog själv tabl. Copegus(Ribavarin) varje dag(morgon), en gång i veckan(förslagsvis Fre, kan man hämta sig lite under helgen) tar man förfylld spruta med Pegasys(Interferon). Hur mycket man ska ta baseras på din vikt och räknas ut av läkare/behandlingsteam. Man tar första sprutan själv på sjukhus medan man är hos sjuksköterska, man får instruktioner(det finns även filmer ang detta)man får broschyr/material m m. Efter första sprutan sköter man det sedan själv hemma.

Får man problem med biverkningarna, som kan vara jobbiga, ska man kontakta sin läkare för att diskutera vad göra. Hade själv en både bra/förstående läkare och ansvarig sjuksköterska. Sjuksköterskorna på Inf är de som tar blodproverna/andra prover. De sköter din löpande behandling. Läkare har huvudansvar. Det kan gälla sömnproblem, depression, humörsvängningar, torr hud, håravfall, förändringar i vikt o s v. Långt ifrån alla drabbas av alla biverkningar på en gång, det är som sagt väldigt individuellt. Droger/alkohol ska man givetvis försöka ta det lugnt med under tiden man gör behandlingen, det kan vara svårt för många men det är fan så mycket bättre att ge sig själv en rak/ärlig chans att bli av med virus. Man ska inte heller vara rädd/orolig för att börja p g a att man inte tror man klarar av det, detsamma gäller om man skulle få "återfall" och behandlingen av någon anledning avbryts, man har rätt att försöka igen. Man har rätt att få en ny behandling. Det är ju frågan om en rätt allvarlig sjukdom, som behöver behandlas. Man kan inte göra mer än sitt bästa! HepC är ingen trevlig sjukdom alls, många fler kamrater dör numera antingen som en direkt orsak av el i sviterna efter många år med hepatit.

Virus försvann tidigt, redan i 12:e veckan var jag negativ. Höll sig sedan borta under hela behandlingen.

Lämnade nytt prov nu i Feb '11, ungefär sex månader efter behandlingsslut, det provet var också negativt. Lämnade ett prov till för någon vecka sedan, även detta negativt!! Mycket, mycket skönt!! Min HepatitC är nu alltså borta, jag räknas som frisk. Det är en väldigt skön känsla. Alla funderingar/tankar man haft kan man nu släppa, en lättnad. Givetvis. Jag har haft tur o ett jävla flyt. Min lever var inte i något bra skick när jag började, hade början till en cirros.

Det jag vill säga med detta är att: Lita inte till "turen" - det händer inte mig är ju en klassisk ursäkt, el hur? Gå och kolla er, är ni smittade med Hep/annan blodsmitta(bygg ut sprutbytesprogrammen, vansinne att förvägra folk möjligheter till smittskydd!) så inled en behandlingskontakt, prata med läkare/infektionsklinik, påbörja behandling! Ju tidigare man kommer igång med behandling, ju bättre är det. Möjligheterna att bli virusfri o "frisk" ökar betydligt då.

Jag är idag väldigt glad att jag gjorde behandling, trots mycken tvekan o antal försök innan jag äntligen kom till skott. Man letar efter en lucka, lämplig tid, den kommer aldrig. Gör det direkt!

Ok, det var allt för mig. Sköt om er, ta det coolt.

Hälsn/Micke Johansson