Länk till artikeln i skånskan.se
http://www.skd.se/article/20090528/NYHETER/338066779/1057/*/LUND/han-kan...

2009-05-28 04:00 LUND
Det krävdes många långa månader av kamp för att få en plats på subutexprogrammet, men endast få dagar för att bli utslängd. Patienter vittnar om låg toleransnivå och brist på medkänsla bland personalen.
– Vi blir behandlade som barn och det är förbjudet att reagera,
säger Alexis Martinez.

Det är kvavt i det trånga rummet på avdelning 1 E på vuxenpsykiatrin, S:t Lars. Läkare Per Tätting lutar sig tillbaka och petar lite förstrött i skägget. I hans följe finns två personer ur personalgruppen på subutexprogrammet. Programmet syftar till att hjälpa heroinister med avvänjning.
– Du ville ha ett möte, säger han till Alexis Martinez, som nyss blivit utslängd från behandlingen.
Alexis Martinez samlar kraft i några sekunder.
– Jag förstår inte varför jag blev utslängd utan förvarningar, bara sådär. Det drabbar inte bara mig utan min familj.

Hans familj är frun Alexandra Martinez Berglund och fyraåriga styvsonen. Alexandra sitter med på mötet som ett stöd. En i personalen, en kvinna i 50-årsåldern, tar till orda.
–Du hotade mig och det räcker för att bli utkastad.

Första dagen, i förra veckan, när Alexis kom till subutexprogrammet hade han en diskussion med kvinnan. Det slutade med att han sa att han skulle JO-anmäla henne och "då skulle hon bli sågad". Kvinnan upplevde det som att Alexis sa att han skulle såga henne. Och det är hennes upplevelse som räknas. Inte Alexis. Eller som hon kort kommenterar hans syn på saken:
– Jag hör vad du säger men...

Då, i anslutning till dispyten, reddes situationen upp. Alexis har svårt att förstå att bestraffningen, att bli utkastad från den hett efterlängtade – ja, rentav livsavgörande – platsen på subutexprogrammet, kommer retroaktivt. Det har även hans fru svårt att förstå.

Läkare Per Tätting klargör:
– Det är inte bara det. Du bröt mot alla de regler som finns.
Vilka regler som bröts är det ingen som riktigt verkar ha koll på. Alexis har inte återfallit i missbruk, inte manipulerat med urinprov, inte begått kriminella handlingar. Men han har tagit för långa rökpauser. Han har varit försenad vid något tillfälle. Han har inte deltagit i alla aktiviteter, som att titta på videofilm som de intagna själv hyrt i butiken.

Och så har han varit "störig". Ifrågasatt varför han inte fått subutex, som utlovat, utan i stället suboxone som ger honom migrän. Det är ingen ovanlig reaktion. En tredjedel av alla patienter får biverkningar.

Efter en knapp halvtimme tittar Per Tätting på klockan. Han har inte tid.
Beslutet står fast. Alexis är inte välkommen tillbaka. Men han kan ansöka på nytt om tre månader.
– Tre månader? Hur ska jag klara det? Hur ska min familj klara det?

Det är inget som Per Tätting och personalen bryr sig märkbart om. Kön till subutexprogrammet är lång. Fler vill in och fylla Alexis plats. När Per Tätting lämnat rummet sitter Alexis kvar och pratar med en man i personalen som han menar varit den bidragande orsaken till att han kastats ut.

Skötaren betonar att det inte är personligt. Alexis var störig, mycket störig till och med.
Alexis säger att skötaren var en avgörande orsak till det, eftersom han sa nedlåtande saker i stil med:
"Jag svarar inte på dina idiotiska frågor".

Vilken historia som har högst sanningshalt är omöjligt att säga. Men det är personalens tolkning som gäller.
"Jag hör vad du säger, men...". Det som blir tydligt under mötet är att tröskeln in är skyhög. Vägen ut, däremot, är plan och hal som ett nybonat parkettgolv.

Efteråt är Alexis och hans fru bedrövade. Uppgivna. För de vet vad som väntar på kvällen. Abstinensen sätter in. Alexis kommer att svettas och få diarré. Enda lindringen är subutex och den går bara att köpa på svarta marknaden. För pengar han inte har.
– Det är helt sjukt att människor ska tvingas att begå brott för att få subutex. Det är det sista jag vill.