Jag startade Interferonbehandling i slutet av november och var förberedd på oavbruten plåga; i värsta fall årslång. Så blev det inte.

Behandlingen består av en interferoninjektion i veckan (typ fylld insulinpenna) som man ombesörjer själv, och Ribavirinkapslar morgon och kväll.

Första injektionen var jobbig. Efter tre dygn värkte lederna fortfarande, och jag låg nerbäddad med skallrande tänder i feberfrossa. Men det gav med sig. Paracetamol hävde influensasymptomen bra, och injektion nr två var inte alls lika jobbig – injektion tre gick spårlöst förbi. Idag besväras jag bara av en monumental trötthet! 24 tim per dygn.

Andra biverkningar av behandlingen är huvudvärk och ont i magen av ribavirinet. Men det är ljusår ifrån skräckhistorierna om interferonbehandling och absolut möjligt att stå ut med. (Mot illamåendet och det magonda får jag Losec – det hjälper rätt bra, men ändå viktigare är att se till att ha ätit INNAN intaget av kapslarna. Då klarar t o m en person med min krångelmage av medicineringen riktigt hyfsat)

Nästa gång ska virusmängden kontrolleras; jag har den besvärligaste genotypen av viruset, ”bara”40-60% blir friska efter Interferonbehandling och med lite otur kan behandlingstiden sträcka sig till 72 veckor.

Men hur ser alternativet ut? Jo, om hepatit-c infektionen inte har läkt ut under det första halvåret så har man den kroniskt. Så är det för mig, och 80% av mina smittade kompisar; och då slutar det med skrumplever och/eller levercancer, ingetdera är möjligt att överleva.

Så valet är mellan en för tidig död i skrumplever eller cancer – eller i värsta fall 72 veckor relativ jobbig, men INTE outhärdlig behandling.

För att ge lite proportioner åt det hela, så har jag en vän som drabbats av cancer som cellgifter inte biter på. Hon skulle säkert vara överlycklig om hon fick 50% chans att tillfriskna efter 72 veckor behandling med de biverkningar Interferonet ger.

Jag har inte behövt sjukskriva mig ännu, hoppas slippa det överhuvudtaget – man blir ju inte direkt piggare av att gå hemma, eller hur? Och nu har jag klarat tre månader, i värsta fall har jag 11 månader kvar – och det är inte alls ett outhärdligt framtidsscenario!

Om jag nu inte blir av med min hepatit så betyder inte det nödvändigtvis att hepatiten klipper mig, nej då gör jag en behandling till! För varje behandling mår levern lite bättre, eftersom man under själva behandlingstiden minskar virusmängden så kraftigt att infektionen bromsas upp.

ALLA NI UTE I LANDET SOM BÄR PÅ ANTIKROPPAR MOT HEPATIT C...

1. Gå och kolla om ni fortfarande har infektionen eller om den har läkt ut.
    
2. Om ni fortfarande har infektionen; kräv en utredning som visar hur Din lever mår. Betyder leverbiopsi (har gjort två st, det är helt smärtfritt man får lokalbedövning) dvs de går in med en liten nål i levern och tar ett vävnadsprov.
    
3. GÖR EN INTERFERONBEHANDLING OM DU VILL ÖVERLEVA! Godta inte om Du nekas med hänvisning till att Du inte varit drogfri tillräckligt länge. Såvitt jag vet har vi en sjukvård som alla ska ha tillträde till! Om inte – kontakta SBF!!

OCH DU!!! LYCKA TILL!!!

Christina Paulsrud,
ordf Stockholms Brukarförening