Hej Berne/alla! Nä, fy för f.n vad det var svårt att komma igång, hade några olika tillfälle jag eg skulle börjat - tog mig till slut samman. Man hittar ändå aldrig ett så pass långt fönster som i mitt fall - 48veckor. Jag hade den som kallas 1A. Den är rätt tråkig. Det passar aldrig, så det var lika bra få det gjort! Det är jag jävligt glad för idag, mår helt ok nu - t o m väldigt bra. Man kan släppa tråkiga funderingar och lägga det bakom sig. Man har gjort vad man kunnat. För mig var det rätt tungt, men är mycket glad att jag gjorde det.

 Det är säkert olika hur man känner sig, det är ju detsamma som vid förkylningar t e x(inga jämförelser i övrigt) några blir så dåliga i några dagar/nån vecka med feber, snoret rinner, ögon rinner, nyser el näsan täppt, kanske måste stanna hemma från jobb nån dag o s v medan andra känner sig lite ur form bara, men klarar att gå på jobb. Det är sådant jag kan bli rätt trött på när folk säger - ah sjåpa dig inte, det är ju bara en förkylning(el vad det nu kan vara, nu gäller det inte mig brukar inte bli nåt dålig vid förkyln precis). Ingen kan veta hur en annan människa mår/har det - visst, man kan gå till sig själv och tänka "så har jag det, så är det för mig" - det innebär inte att det är så för någon annan.

Detsamma gäller metadonet/bupre - ofta får brukare som inte mår bra på sin dos och vill göra något åt det höra - "sjåpa dig inte - det är nog psykiskt, el din kamrat o du började samtidigt och han mår bra - varför mår inte du bra?" Nästan underförstått - du ska må bra. Men som jag ser det måste det vara det självupplevda som går först. Det spelar ingen roll vad siffror/forskning säger i just detta fallet, om någon upplever att dom inte mår bra(och det fortsätter o fortsätter) så bör det väl väga rätt starkt.

Ja, kom väl in på ett sidospår lite:) hur som helst - hoppas det går bra för alla som är i eller ska börja en interferonbehandling. Ha det bra- Hälsningar/Micke Sbf/Skåne

Hej! Jag har 3:an! Har nu stått i startblocket i över ett år. Allt var klart med infektions kliniken på Huddinge sjukhus om start 7 augusti förra året men har inte kommit igång. Har till och med Inteferonet hemma i kylskåpet.

Att Jag inte börjat beror enbart på min arbetsbelastning. Försöker hela tiden planera in ett nytt startdatum, men så dyker alltid ngt viktigt upp. Kanske det bara är en ursäkt för att inte börja! vad vet Jag?

Hur som helst så är Jag inte ett dugg rädd för biverkningarna då jag så gott som dagligen träffar Kicki och ser hur hon mår! Visst känner hon av behandlingen som du redan läst. Biverkningarna är inte riktigt så hemska som man hört genom åren. Förutom Kicki så har vi Micke i Skåne + en aktivist på Stockholms Brukarförening som också genomgått en lyckad behandling. 

SBF håller på med ett filmprojekt som går ut på att försöka öka medvetandegraden inom vårt medlemskollektiv om hur farligt hepatit-c faktiskt är. Om du har lust och bor i Stockholm så skulle SBF bli ytterst glada om vi kunde få följa dig under behandlingen. Vi skulle då dokumentera det hela med videointervjuer. Inte dagligen men relativt ofta. Om du skulle vara intresserad så ring mig på 08-208070 så får du mer info! Ha en bra helg. Mvh Berne 

Glad att jag hittat denna sida, och din berättelse! Jättebra info som gr att man känner sig lite tryggare! Ska börja behanling i sommar.

Må väl!

:-)

Hej !  

jag ska snart gå igenom interferonbehandling  och jag är livrädd för den med alla dessa biverkningar man läser om så verkar det vara helvetet på jorden att gå igenom

läste din och Kickis blogg om behandlingen och blev lite lugnare Tack  för det!

jag har genotyp 3  och behöver bara ett halvår som tur är men är iaf rädd

och orolig för hur det ska gå

tänk om man blir galen och stryper grannen eller skäller ut kassörskan på Ica 

ja enligt min kurator så kan man bli hur galen som helst   läskigt! men men envis

som jag är så tänker jag iaf gå igenom den för jag vill inte dö i skrumplever

kram på er