Svenska Brukarföreningen grundades oktober 2002 av ett antal personer med anknytning till Metadonprogrammet i Sverige. Fram till dess fanns ingen förening eller organisation som förde frågor ur opiatanvändarnas perspektiv. Det hade gjort att deras behov inte fått en saklig belysning utan snarast hade konstruerats utifrån en statisk och objektifierande schablonbild av denna grupp människor.

Berne Stålenkrantz och Björn Hjerdin.

För SBF har det därför varit viktigt att framhålla och driva frågor ur det självupplevda perspektivet för att nyansera dessa bilder och utifrån ett sådant brukarperspektiv rikta fokus på skademinimerande metoder. Det är inte enbart vår uppfattning utan även visat i studier att det inte enbart skulle gagna brukare utan även samhället i stort. Det stod snart klart att föreningens medlemmar sällan nyttjar endast ett narkotiskt preparat, varför föreningens inriktning efter en tid ändrades till att gälla narkotikaanvändare i stort.

Föreningens medlemmar har värdefulla kunskaper som vi anser borde ligga till grund för utformningen av såväl vårdens som socialtjänstens arbetsmetoder samt inte minst inriktningen på narkotikapolitiken. Vi som är aktiva inom föreningen anser oss vara en oundgänglig röst I den svenska narkotikadebatten. Vi anser även att de personer som av olika orsakker har svårt att anpassa sig till samhällets höga krav på drogfrihet och de som inte vill sluta ta narkotika ska ha samma rättigheter som alla andra medborgare.

Brukarföreningen består av brukare och inte av professionella ombud inom "klientrörelsen". Vi organiserar även ett stort antal anhöriga och vänner. Vår viktigaste uppgift är att åstadkomma och delta i samverkansformer där brukarsynpunkter framförs.

Vi hjälper kamrater i nöd med överklaganden, anmälningar, ger information om patienträttigheter, driver ett aktivt lobbyarbetet, skriver debattartiklar, framför ofta våra synpunkter i TV och radio och via andra kanaler.

SITUATIONEN I SVERIGE

När det gäller substitutionsbehandling med läkemedlen Metadon och buprenorfin finns ett entydigt vetenskapligt stöd för de positiva effekterna vid opiatberoende vilket vår egen erfarenhet också visar på. Dock utnytjas behandlingen alltför restriktivt och ofta på ett repressivt sätt. Det anser vi är något som måste förändras.

Det råder osäkra uppgifter om hur många narkotikaanvändare med ett problematiskt bruk det finns i sverige, en uppskattning som brukar nämnas är 28000 (enligt MAX-rapporten). SBF:s uppfattning är att det finns omkring 5000 opiatbrukare som är i behov substitutionsbehandling. Idag (2008) får omkring 2400 behandlingen. Det råder ett stort problem här som måste åtgärdas och det pekar också på förhållandet att narkomanvården i sverige uppvisar stora brister.

SVENSKA BRUKARFÖRENINGENS VIKTIGASTE MÅL OCH SYFTEN ÄR:

Att; ge hjälp och stöd åt narkotikaanvändare och de som har eller vill ha Metadon, Buprenorfine, annat preparat allt efter individens egen önskan.

Att; bekämpa all form av diskriminering gentemot de grupper vi företräder.

Att; vara dessa gruppers intresseorganisation

Att; arbeta i enlighet med föreningens princip- och handlingsprogram

Att; verka för valfrihet och frivillighet i vård och rehabilitering

Att; aktivt arbeta mot varje form av tvång och repression där sådant förekommer i samband med behandling eller annorstädes

Att; verka för internationellt samarbete och utbyte av erfarenheter i narkotikafrågor

Att; stödja lokala medlemsorganisationer i deras utveckling

Den viktigaste ambitionen med föreningskonstruktionen är i första hand ett försök att åstadkomma en autentisk dialog mellan "brukarna" och de samhälliga institutionerna, politiker, media, socialtjänst och sjukvård. Efter hand har en modell åstadkommits för en form av brukarsamverkan - en modell som säkert kan fungera som förebild för andra brukare som vill vara med och påverka sin situation. Modellens första nivå innebär att en lokal brukarrådsorganisation etablerar samarbete med till exempel de olika lokala klinikerna där substitutionsbehandling ges.

På en andra nivå finns föreningsrepresentanter med i olika så kallade rådslag (kvalitetsråd) som äger rum på kliniker och socialtjänst där ledningen för dessa också är representerad.

Den tredje nivån utgörs av kontakter med nationella organ och samhällsinstitutioner som hanterar narkotikafrågor i så kallade fokusgrupper.

På den fjärde nivån strävar vi efter att föra samtal med media, politiker, forskare och studerande för att framhålla brukarerfarenhetens värde såväl som studieobjekt men främst som kunskapskälla vid designen av olika undersökningar.

Denna struktur stipulerar även föreningens organisationsuppbyggnad där lokalavdelningar koncentrerar sig på de två första nivåerna och ett rikskansli tar hand om de två återstående samt koordinerar och ger stöd åt lokal-avdelningarna. Det lokala perspektivet där "brukarna" är i direktkontakt med mottagningarna och socialkontoren är föreningens bas. Det som händer här bestämmer de övriga nivåernas arbete. I de olika styrelserna har endast "brukare" rösträtt.

DIALOG SOM GRUND FÖR UTVECKLING OCH FÖRÄNDRING

Engagemanget sedan SBF bildades har alltid drivits med utgångspunkten att det ska gå att föra en konstruktiv och utvecklande dialog där brukarperspektivet ses som ett självklart inslag. Vi tror att förändring är möjligt, och att förändring möjliggörs genom dialog. För att en sådan dialog ska vara möjlig krävs att de som ytterst berörs också kommer till tals. Vi strävar efter att bli en fullvärdig part i diskussionerna. Här anser Brukarföreningen sig ha en viktig uppgift som brobyggare.

Skilj på prevention, kamp mot brottslighet och hälsovårdande insatser.