Case stories - Fallbeskrivning

- Anna, 24 yrs of age, is a heroin user. The use of heroin has here been transmitted trough generations in her family. Her grandfather was a heroin user (he passed away 15 years ago). Her mother and father, also heroin users. Her sister 27 years, also a heroin user, died of an overdose 4 years ago. Anna lives in the south of Sweden. She applied for treatment with Subutex. The doctor in charge of the substitution treatment and her social worker refuse to help her because she has already have had Subutex treatment twice and failed to obey the rules for treatment! To fail is to relapse, and that is concidered a breach of the rules for conduct, and accordingly she gets thrown out. She gets back to a daily heroin use. Society puts her in danger of her life. SDUU files a complaint to the ”Swedish board of welfare and social affairs” which is the body that inspect the health care, the answer: nothing!

 2010-08-25

X tillhör en av de större klinikerna i Stockholm! Hon var på semester, skulle vara borta i 2 veckor men utökade den på plats med en vecka (sammanlagt 3 vec). När X väl var tillbaka i Stockholm och gick till Apoteket för att hämta sina Metadondoser så fick hon ej ut dessa, däremot fick hon ett meddelande att hon var tvungen att uppsöka kliniken för att få sina doser.

Väl där fick hon domen - Du är tvungen att dagligen infinna dig på kliniken och dricka dosen övervakad, annars inga doser. 

Ett par i Katrineholm har fått rätt till ersättningsläkemedlet Subutex för att behandla deras drogberoende.

Förvaltningsrätten beslutade att socialnämnden ska ge dem bistånd till behandling vid Akademiska sjukhuset i Ulleråker.

Paret behandlades tidigare på Beroendecentrum i Katrineholm, där de först fick behandling med läkemedlet Subutex. Beroendecentrum bytte sedan ut Subutex mot Subuxone, då läkemedlet är svårare att missbruka.

Men både kvinnan och mannen menar att de behöver få just Subutex för att inte återfalla i missbruk.

Förvaltningsrätten gör bedömningen att eftersom den vård paret behöver inte ges i landstinget Sörmland, ska de få den vården på annan ort.

Både Dagens Nyheter och Norrköpings Tidningar rapporterar om ett fall där en läkare i Norrköping är under utredning från Socialstyrelsen efter att han skrivit ut narkotikaklassade läkemedel till sin missbrukade son för att hålla honom vid liv tills han kunde skrivas in på ett behandlingshem.

Den 19-åriga sonen var på väg utför så pappan skrev ut en stor mängd bensodiazepiner. Läkaren tvivlar inte på att han handlade rätt i den svåra situationen.

Risken att sonen skulle ta sitt liv, dö av en överdos eller av abstinens var uppenbar. Antingen skrev han ut tabletterna eller så skaffade sig sonen dem på något annat sätt.

En 37-årig hemlös kvinna i Linköping, med ett mångårigt alkohol- och narkotikamissbruk bakom sig, har ansökt om nåd från ett kortare fängelsestraff för att hon har en stor rädsla inför anstalten.

Kvinnan förekommer under totalt 12 avsnitt i belastningsregistret, främst gällande narkotikabrott, snatterier och stöld, skriver SVT Östnytt.

Hon har dock aldrig suttit i fängelse tidigare.

Landstinget i Halland ville flytta substitutionsbehandlingen för missbrukare till Varberg, men ändrar nu sig och låter enheten vara kvar i Falkenberg.

– Vi har tittat på vad det innebär med en flytt och funnit att de patienter som det fungerar bra för ska kunna gå kvar i Falkenberg och hämta sin medicin. Jag beklagar att informationen varit otydlig och om den skapat oro, säger Lennart Runevad, verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i norra Halland.

I dag får cirka 12 personer i Falkenberg medicin mot sitt missbruk.

Det jag skriver om här handlar som jag ser det om ett systemfel, som gör att socialtjänstemän inte har möjlighet att hjälpa så mycket som de själva kanske vill. Så det är inte så att jag har för avsikt att angripa någon personligen. Det här handlar om socialtjänsten.

Jag ska skriva utifrån den vinkel som jag har och har haft. Det gäller bl.a. Den syn på relationen mellan klient och socialsekreterare som jag har tillägnat mig under åren. Och jag har en väldigt gedigen utbildning på det här området. Jag kan gå tillbaka närmare 40 år i mina erfarenheter med socialtjänsten.

Jag blev omhändertagen av staden redan som 6 åring. Och sen fortsatte det mellan olika så kallade barnhem, skolhem, vårdhem, fosterhem, behandlingshem ungdomsvårdsskolor och så småningom till fängelser. Genom allt detta har socialtjänsten vakat moderligt över mig.

Länk till artikeln i skånskan.se
http://www.skd.se/article/20090528/NYHETER/338066779/1057/*/LUND/han-kan...

2009-05-28 04:00 LUND
Det krävdes många långa månader av kamp för att få en plats på subutexprogrammet, men endast få dagar för att bli utslängd. Patienter vittnar om låg toleransnivå och brist på medkänsla bland personalen.
– Vi blir behandlade som barn och det är förbjudet att reagera,
säger Alexis Martinez.

Det är kvavt i det trånga rummet på avdelning 1 E på vuxenpsykiatrin, S:t Lars. Läkare Per Tätting lutar sig tillbaka och petar lite förstrött i skägget. I hans följe finns två personer ur personalgruppen på subutexprogrammet. Programmet syftar till att hjälpa heroinister med avvänjning.
– Du ville ha ett möte, säger han till Alexis Martinez, som nyss blivit utslängd från behandlingen.
Alexis Martinez samlar kraft i några sekunder.
– Jag förstår inte varför jag blev utslängd utan förvarningar, bara sådär. Det drabbar inte bara mig utan min familj.

Hans familj är frun Alexandra Martinez Berglund och fyraåriga styvsonen. Alexandra sitter med på mötet som ett stöd. En i personalen, en kvinna i 50-årsåldern, tar till orda.
–Du hotade mig och det räcker för att bli utkastad.

Första dagen, i förra veckan, när Alexis kom till subutexprogrammet hade han en diskussion med kvinnan. Det slutade med att han sa att han skulle JO-anmäla henne och "då skulle hon bli sågad". Kvinnan upplevde det som att Alexis sa att han skulle såga henne. Och det är hennes upplevelse som räknas. Inte Alexis. Eller som hon kort kommenterar hans syn på saken:
– Jag hör vad du säger men...

Då, i anslutning till dispyten, reddes situationen upp. Alexis har svårt att förstå att bestraffningen, att bli utkastad från den hett efterlängtade – ja, rentav livsavgörande – platsen på subutexprogrammet, kommer retroaktivt. Det har även hans fru svårt att förstå.

Läkare Per Tätting klargör:
– Det är inte bara det. Du bröt mot alla de regler som finns.
Vilka regler som bröts är det ingen som riktigt verkar ha koll på. Alexis har inte återfallit i missbruk, inte manipulerat med urinprov, inte begått kriminella handlingar. Men han har tagit för långa rökpauser. Han har varit försenad vid något tillfälle. Han har inte deltagit i alla aktiviteter, som att titta på videofilm som de intagna själv hyrt i butiken.

Och så har han varit "störig". Ifrågasatt varför han inte fått subutex, som utlovat, utan i stället suboxone som ger honom migrän. Det är ingen ovanlig reaktion. En tredjedel av alla patienter får biverkningar.

Efter en knapp halvtimme tittar Per Tätting på klockan. Han har inte tid.
Beslutet står fast. Alexis är inte välkommen tillbaka. Men han kan ansöka på nytt om tre månader.
– Tre månader? Hur ska jag klara det? Hur ska min familj klara det?

Det är inget som Per Tätting och personalen bryr sig märkbart om. Kön till subutexprogrammet är lång. Fler vill in och fylla Alexis plats. När Per Tätting lämnat rummet sitter Alexis kvar och pratar med en man i personalen som han menar varit den bidragande orsaken till att han kastats ut.

Skötaren betonar att det inte är personligt. Alexis var störig, mycket störig till och med.
Alexis säger att skötaren var en avgörande orsak till det, eftersom han sa nedlåtande saker i stil med:
"Jag svarar inte på dina idiotiska frågor".

Vilken historia som har högst sanningshalt är omöjligt att säga. Men det är personalens tolkning som gäller.
"Jag hör vad du säger, men...". Det som blir tydligt under mötet är att tröskeln in är skyhög. Vägen ut, däremot, är plan och hal som ett nybonat parkettgolv.

Efteråt är Alexis och hans fru bedrövade. Uppgivna. För de vet vad som väntar på kvällen. Abstinensen sätter in. Alexis kommer att svettas och få diarré. Enda lindringen är subutex och den går bara att köpa på svarta marknaden. För pengar han inte har.
– Det är helt sjukt att människor ska tvingas att begå brott för att få subutex. Det är det sista jag vill.