Ett stort grattis till Gerhard Larsson (regeringens missbruksutredare) som blev 2011 års Brukarvänspristagare!

Priset delades sedvanligt ut i samband med Svenska Brukarföreningens årliga seminarium 27 april som i år hölls i Landstingssalen. 

Foto: Drugnews/Sven Liljesson

Gerhard Larsson fick priset för vissa delar av utredningen som SBF stödjer och är till gagn för vårt medlemskollektiv - SBF är självfallet besviken över att det inte kom förslag om en "avkriminalisering" av det egna bruket samt att LVM (tvångsvård) blev kvar förvisso föreslås vissa förändringar av lagen, (behöver inte vara 6 månader, att substitutionsbehandling också ska kunna erbjudas under LVM-vistelse). 

Nu kan du ladda hem hela programmet för Svenska Brukarföreningens Seminarium 2011.

Årets internationella talare är:

Dagmar Hedrich, analytiker vid EMCDDA, Lissabon. EU:s statistiskorgan för narkotikafrågor.

Mariam Claeson, programkoordinator för Världsbanken (The World Bank) för HIV/AIDS i Sydasien.

Besök www.seminariumbysbf.se för uppdaterad information.

PRISMOTIVERING 2010

Svenska Brukarföreningens BRUKARVÄNSPRIS går 2010 till TED GOLDBERG, professor i sociologi.
I år var det lätt att ta ett beslut om vem vi ville ge priset åt. Vi har alltid tänkt sedan priset instiftades att Ted någon gång ska få det.

Många av våra kamrater har någon gång stött på Ted under årens lopp. Inte så konstigt med tanke på att Ted bedrivit studier mitt ibland oss. Det är på alla sätt som att ge pris till en nära och god vän.

SBF:s Prismotiveringen lyder:
Priset får Ted Goldberg för hans långa engagemang i den svenska narkotikapolitiken och hans gedigna forskargärning i ämnet.

Alice Åström (V) delar ut Svenska Brukarföreningens Brukarvänspris

Brukarvänspriset delas idag ut i landstingshuset i Stockholm. Ceremonin är en del av Svenska Brukarföreningens årliga seminariedag. Priset går varje år till en person eller organisation som bidragit till att förbättra situationen för Svenska Brukarföreningens medlemmar.

Årets pris går till Ted Goldberg för hans engagemang och forskning på narkotikaområdet.

- Det är en ära att få dela ut priset, säger Alice Åström. Arbetet för att hjälpa personer med missbruksproblem att ta sig ur sitt missbruk istället för att straffa ut dem ur samhället behöver uppmärksammas.

Förra året var Alice Åström en av pristagarna, tillsammans med partikamraterna Elina Linna, Lena Olsson och Eva Olofsson.

För mer information:
Alice Åström, 070-530 42 91
Vänsterpartiets presstjänst, 070-620 00 64

Svenska Brukarföreningens BRUKARVÄNSPRIS går 2010 till TED GOLDBERG, professor i sociologi.

Priset får Ted Goldberg för hans långa engagemang i den svenska narkotikapolitiken och hans gedigna forskargärning i ämnet. Under många år har Goldberg bedrivit studier baserat på deltagande observationer i narkotikascenen i Stockholm. Detta har gett en särskild inblick i både de sociala konstruktioner som formulerats kring droger och brukare, och de livserfarenheter som utgör verkligheten. Utifrån detta har han problematiserat och plockat isär allmänt hållna förenklingar av beroendeproblematik och medföljande stereotypa föreställningar om droger och brukare som inte gagnat förståelsen av fenomenet att människor nyttjar droger.

Ett av de viktigaste bidragen i denna mening är att tydliggöra faktiskt skillnader mellan ett problematiskt bruk och ett rekreationellt bruk. Detta har inte varit okontroversiellt och har inneburit ett starkt motstånd, men Goldberg har med tyngden av sin forskning och med vetenskaplig integritet gått rak genom alla stormar. Det är också Goldberg som bidragit till en teori som fördjupar förståelsen för all den komplexitet av olika faktorer som spelar in för att en del individer får problem med droger medan andra inte får det. En sådan fördjupning och förståelse ger bättre och effektivare verktyg för samhällets alla olika berörda instanser och metodiker som berörs av beroendeproblematik.

I år har Goldberg kommit med ytterligare en bok i ämnet, och titeln "Hur blir man narkoman - och hur hindrar vi det?" beskriver väl det underliggande engagemanget att faktiskt bidra med en teori som är hjälpfull istället för orealistiska förhoppningar att hjälpa.

Hej vänner/skåningar!
Svenska Brukarföreningens Brukarvänspris 2009 går till, se länk med prismotivering: http://www.bolagsfakta.se/?option=com_compropressrelease&id=110766&uuid=... .
Ett bra o riktigt val tycker vi i Sbf/Skåne, då kriminaliseringen har gjort stor skada för de människor Svenska Brukarföreningen o Sbf/Skåne söker värna om/för. Kriminaliseringen av det egna bruket har b l a medfört att människor som ej varit i kontakt med sociala myndigheter/polis m m, men trots detta haft en tung narkoproblematik dragit sig för att söka hjälp. Kriminaliseringen har ju i värsta fall istället inneburit ett åtal/andra prob ist för det man sökt, d v s hjälp!
Därför är detta en viktig markering som vi i Sbf/Skåne varit med och röstat fram!

Hinder för en god svensk narkotikapolitik

Henrik Tham 
Stockholms universitet

Anförande vid Svenska Brukarföreningens narkotikapolitiska seminarium Stockholm den 27 mars 2008 

Vilka är hindren för en god narkotikapolitik i Sverige? Frågan kan också ställas hur den politik ser ut som minskar skadorna av narkotika, där skadorna består av dels effekter av ett problematiskt narkotikabruk, dels kostnaderna för kontrollen av detta bruk.

Några hinder, som på olika sätt hänger samman, är

- beskrivningen av den svenska narkotikapolitikens framgång

- frånvaron av beskrivningen av kontrollkostnader

- investerade intressen och samförstånd i narkotikapolitiken

- narkotikans och narkotikapolitikens ideologiska och symboliska funktion. 

Beskrivningen av den svenska narkotikapolitikens framgång

Beskrivningarna av narkotikapolitikens framgång görs i Sverige utifrån mått på att någon gång ha prövat narkotika, prövat senaste månaden, hur svårt det är att få tag på narkotika och om man kommit i kontakt med narkotikaproblem. Senast görs denna beskrivning av FN:s narkotikakontor i Wien, UNODC – antagligen med sikte på nästa års ministermöte i frågan. Detta är visserligen en utländsk bedömning av svensk narkotikapolitik men gjord med benäget bistånd från Sverige. Målet är att visa den svenska politikens framgång i allmänhet och MOB:s i synnerhet. Inte oväntat visar det sig att Sverige har en bättre utveckling än andra europeiska länder.

MOB ska inte utvärderas här. Vad som kan framhållas är dock att beskrivningarna i FN-rapporten hela tiden klipps så att de stöder tesen om den framgångsrika svenska politiken. Viktigare är att de mått som används inte är särskilt relevanta. Att ha prövat etc. är inte ett problem. Det är däremot det tunga bruket som påverkar hälsa, arbete och relationer, det som kallas problematiskt bruk. Här ligger Sverige på det europeiska genomsnittet. Detta visas i rapportern, men det kommenteras inte att relationen mellan att ha prövat och att ha problematiskt bruk kanske inte är så enkel. 

Frånvaron av beskrivningen av kontrollkostnader

Att väga vinster mot kostnader kan tyckas naturligt inom politiken men gäller inte i narkotikapolitiken. Ytterligt få officiella skildringar av den svenska narkotikapolitiken tar upp dess kostnader eller negativa följder. I UNODC-rapporten tas utvecklingen av narkotikarelaterad dödlighet upp. En minskning senaste år ändrar inte bilden av en europeiskt sett hög dödlighet. Detta kan ses som ett mått på att svensk politik inte lyckats när det gäller det mest problematiska bruket men också som en form av kostnad av en politik inriktad på straff och tvångsvård.

Om denna kostnad kan vara omstridd, så kan det knappast gälla ökningen av antalet narkotikapoliser, ökningen av antalet unga lagförda för narkotikabrott, ökningen av antalet fängelsedomar för narkotikabrott eller ökningen av antalet narkotikabrukare i fängelse. Ökningen av antalet människor i fängelse i Sverige med en tredjedel sedan 2000 bestäms främst av domar för narkotikabrott. Dessa kostnader tas alls inte upp i Wien-rapporten eller från svenskt officiellt håll. 

Investerade intressen i narkotikapolitiken

Den stora satsningen i Sverige under mer än ett kvartssekel på åtgärder mot narkotika skapar starka intressen i frågan. Det gäller personer och organisationer som gjort karriär på narkotikafrågan, det gäller vård- och behandlingsinrättningar, det gäller polisen som kunnat expandera med hänvisning till hotet från narkotikan, det gäller politiker som bundit upp sig för ett narkotikafritt Sverige. Bindningarna är av ekonomisk, ideologisk och organisatorisk art. En del bra arbete har absolut utförts här, men en omorientering kan bli smärtsam – ekonomiskt, ideologiskt och organisatoriskt.

Sverige har också investerade intressen internationellt, då man försökt sälja den svenska modellen till andra länder. Här får man också stöd av just organisationer som tilltalas av modellens blandning av vård, kontroll och information. Det repressiva döljs, och vård och information ger byråkratier möjlighet att expandera. En prognos för nästa års ministermöte i Wien är att den svenska narkotikapolitiken kommer att föras fram som det goda exemplet. 

Narkotikans och narkotikapolitikens ideologiska och symboliska funktion

När det råder totalt samförstånd i en politisk fråga – och särskilt när den innehåller föreställningar om något ont som ska bekämpas – ska man dra öronen åt sig. Den totala uppslutningen bakom parollen ”ett narkotikafritt samhälle” stänger möjligheterna till debatt, ifrågasättande och alternativ.

Narkotikafrågan får i ett sådant politiskt klimat också tjäna andra syften än narkotikapolitiska. Den blir en samlande symbol för det som enar Sverige i en annars krackelerande samhällsgemenskap. Uttrycket ”den svenska modellen”, som tidigare betecknade en aktiv arbetsmarknadspolitik och generösa socialförsäkringar, står idag för den svenska narkotikapolitiken. Och narkotikan blir i den politiska retoriken alltmer ett hot mot demokratin. 

Med sådana hinder blir det naturligtvis svårt att 
- avkriminalisera bruket av narkotika 
- återinföra ett utrymme för åtalsunderlåtelse för innehav för eget bruk 
- halvera fängelsestraffen 
- få kommunerna att genomföra sprutbytesprogram 
- och att ens kunna diskutera sprutrum och legalförskrivning av heroin.

Svenska Brukarföreningens Brukarvänspriset

Priset delas efter dessa kriterier (stadgefast)

§ 8. FÖRORDNANDE AV BRUKARVÄNSPRISET:
Till en person, organisation eller grupp som på ett betydelsefullt sätt bidragit till att förbättra situationen för de människor som utgör Svenska Brukarföreningens medlemskollektiv kan föreningen ge ett erkännande i form av ett pris. Insatsen skall värderas utifrån dess överensstämmelse med Svenska Brukarföreningens i sin stadga uttalade målsättning och ideologi. Priset delas ut vid ett tillfälle per år i samband med föreningens årliga medlemsmöte.

2010: Sociologiprofessor Ted Goldberg för hans långa engagemang i den svenska narkotikapolitiken och hans gedigna forskargärning i ämnet.